Oskarshamns kärnkraftverk - OKG (till startsidan)

Vårt uppdrag

OKG Aktiebolag bildades den 14 juli 1965 och är sedan 2016 ett dotterbolag till Uniper i Sverige som äger OKG till 54,5 procent. Resterande andel, 45,5 procent ägs av Fortum.

Vårt huvudsakliga uppdrag är att långsiktigt och med hög kompetens producera säker och konkurrenskraftig el med kärnkraft.

Läs om vår produktion

OKG tar ansvar för hela den kärntekniska livscykeln och uppdraget inrymmer därmed även att genomföra en ansvarsfull och kostnadseffektiv avveckling av de anläggningar som tas ur drift.

OKG tar ansvar för hela den kärntekniska livscykeln och förutom att producera säker och konkurrenskraftig el med kärnkraft, ingår det i uppdraget även att genomföra en ansvarsfull och kostnadseffektiv avveckling av de anläggningar som tas ur drift.

Under 2015 fattade OKGs dåvarande majoritetsägare beslut om en förtida stängning av Oskarshamn 1 (O1) och Oskarshamn 2 (O2). Beslutet innebar att O2, som vid tidpunkten för beslutet befann sig mitt i ett moderniseringsprojekt, inte skulle återstarta samt att O1 skulle tas ur drift vid halvårsskiftet 2017.

Beslut fattat om förtida stängning av O1 och O2

Pionjäranläggning förtidspensioneras efter 45 år i samhällets tjänst

Vad händer nu?

På OKG har det de senaste åren pågått ett intensivt planerings- och förberedelsearbete framför allt vad det gäller projektering och tillståndshantering, men även rent praktiska förberedelser. Detta för att skapa förutsättningar för den storskaliga nedmonteringen och rivningen som inleddes år 2020.

Förberedande arbeten

Som exempel på förberedande arbeten kan nämnas att O2 tömdes på bränsle i december 2017 och under våren 2018 startade arbetet med att kapa itu reaktortankens interna delar. Parallellt tömdes O1 på bränsle och under 2019 pågick arbetet med itukapning av interndelar.

Ägarna tar ansvar för kostnaden för avvecklingen och finansieringen sker huvudsakligen med medel ur kärnavfallsfonden (KAF) enligt det svenska systemet och den modell som finns.

Riksdagen beslutade i början av 1980-talet om ett finansieringssystem för hantering av kostnader för framtida omhändertagande av kärnbränsle och för att avveckla och riva kärnkraftsreaktorerna. Systemet innebär att det är kärnkraftsbolagen själva som ska betala för hantering och slutförvaring av kärnavfall och använt kärnbränsle, samt bekosta avvecklingen av reaktorerna. Därför betalar bolagen löpande en avgift till KAF.

KAF är en statlig myndighet som har till uppgift att ta emot och förvalta avgiftsmedel från kärnkraftbolagen och andra innehavare av kärntekniska anläggningar. Avgifterna ska bland annat finansiera framtida utgifter för att ta hand om använt kärnbränsle och andra restprodukter.

Det är Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) som prövar och beslutar hur fonderade medel får användas och KAF sköter utbetalningar från fonden.

Läs mer om KAF här

De svenska kärnkraftsföretagen är enligt lag skyldiga att både ta hand om det svenska kärnavfallet och svara för finansieringen. I Sverige finns ett fungerande system för att ta hand om avfallet och det är Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) som har fått uppdraget. SKB ägs av kärnkraftsföretagen.

Systemet för att ta hand om det svenska radioaktiva avfallet består av ett antal anläggningar som tillsammans bildar en säker kedja. De första delarna i systemet kom till redan under tidigt 1980-tal, andra återstår att bygga. Avfallets radioaktivitet avgör hur det hanteras.

Det använda kärnbränslet från de svenska kärnkraftverken lagras i Clab, det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle, i väntan på Kärnbränsleförvaret som SKB planerar att bygga i Forsmark. Under ständig övervakning och kontroll lagras bränslet i vattenbassänger 25–30 meter under markytan.

I Forsmark, cirka 50 meter under havsytan i urberget, finns SFR, slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall. Här förvaras driftavfall från kärnkraftverken, exempelvis använda skyddskläder, utbytta delar och filtermassor som renat reaktorvatten.

Det planerade Kärnbränsleförvaret ingår som den sista länken i en kedja för att ta hand om det använda kärnbränslet. Där ska det förvaras i ett tunnelsystem inneslutet i kopparkapslar omgivna av bentonitlera 500 meter ner i berget.

Läs mer om SKB och det svenska systemet här