| Frågor och svar - FAQ | ||||||||||||||||||||||||
|
Effektökning på O2 och O3 - Varför? OKGs ägare bedömer, med utgångspunkt från marknadsläget, att elkonsumtionen i Sverige kommer att öka. Det mest kostnadseffektiva alternativet är att öka effekten i befintliga produktionsanläggningar. Effekthöjningens påverkan - på anläggningarna Åtgärder krävs främst i turbinanläggningarna och deras hjälpsystem. Ombyggnader behövs också av reaktoranläggningarna, bland annat måste kapaciteten för vissa säkerhetssystem bli större. Det innebär att effektökningen medför en modernisering av anläggningarna som också bidrar till ytterligare ökad säkerhet. - på kylvattnet Vid
en effekthöjning sker förändringar av både flöde och temperatur i
kylvatten- - avfallsmängden Effektökningen innebär att bränslets energiinnehåll tas ut på kortare tid och därför kommer den årliga volymen av högaktivt avfall (länk till www.okg.se/Miljö/Avfall) att öka. Avfallsmängden till CLAB beräknas öka från 73 ton/år till 90 ton/år vid fullt utbyggda effekthöjningar på både O2 och O3. Även mängden medelaktivt avfall (länk till www.okg.se/Miljö/Avfall) ökar med några ton per år eftersom mer processvatten måste renas. Men i relation till producerad mängd el ökar inte avfallsmängden. - elektriska fält från kraftledningarna Den magnetiska fältstyrkan är proportionell mot överförd effekt, vilket innebär att en effektökning medför en ökning av fältets styrka. De elektriska och magnetiska fälten är starkast mitt under en kraftledning. Det elektriska fältet avtar dock snabbt åt sidorna och 30 m från ledningen har det sjunkit till den tiondel av maximalt värde. - utsläpp av radioaktiva ämnen Produktionen av radioaktiva ämnen blir större i en effekthöjd anläggning. De radioaktiva utsläppen från OKGs verksamhet är dock mycket små, några tusendelar av gällande gränsvärde, och ytterligare reningsåtgärder planeras. Eventuella utsläpp vid en olycka begränsas fortfarande effektivt av anläggningens konstruktion. - utsläpp av konventionella ämnen Utsläppen av konventionella ämnen (kväveoxid, koldioxid och svaveldioxid) påverkas inte alls av en effektökning. Omräknat i producerad energimängd blir utsläppen mindre. I nedanstående tabell har man jämfört olika utsläppsmängder från 400 MW effekthöjning på OKG och motsvarande elproduktion baserad på naturgas.
Hur påverkar det uppvärmda kylvattnet havet? Kylvatten är en nödvändig förutsättning för att kunna driva ett kärnkraftverk. Kylvattnet från alla tre reaktorerna släpps ut i den närliggande Hamnefjärden. Temperaturen stiger ca 11 grader från att det tas in i anläggningen för att kyla processvattnet, tills det kommer ut igen. Temperaturökningen påverkar det marina växt- och djurlivet närmast Simpevarp. Genom ett kontrollprogram jämförs miljöeffekterna i Simpevarp med ett referensområde i närheten av Valdemarsvik. Påverkan på fiskarna För fiskarter som gynnas av det varmare vattnet, t ex abborre, mört och björkna, finns en starkt positiv tillväxtseffekt. En del reproduktionsstörningar hos vissa fiskarter har konstaterats men samtidigt finns det fler och större fiskar i området. Fiskar har en förmåga att söka sig till de temperaturzoner som passar dem bäst. En måttlig utslagning av fisk förekommer i silstationerna vid kylvattenintagen. Påverkan på fåglarna Den goda fisktillgången, men även det faktum att Hamnefjärden är isfri på vintern, gör den till en viktig födolokal för sjöfågel. Även den miljökänsliga havsörnen trivs i Simpevarpsområdet. Påverkan på bottenfauna och alger I Hamnefjärden är bottenfauna och alger starkt påverkade av kylvattnet, exempelvis förekommer igenväxning av fjärden och periodvis uppstår syrebrist för bottenfaunan. Utanför Simpevarp är dock alg- och tångsamhällena artrika. Områdets tångbälten tillhör de rikaste i Kalmar län. Kylvattnets utbredning på bottnarna i Simpevarps skärgård kommer inte att förändras nämnvärt vid en effekthöjning. Därmed kommer inte bottenlevande djur och bottenvegetation att påverkas jämfört med dagens situation.
Går det att utnyttja det varma kylvattnet för andra ändamål? Möjligheten att ta tillvara värmen från kylvattnet har utretts vid flera tillfällen. Temperaturhöjningen på drygt 11 grader är dock inte tillräcklig för att direkt kunna omvandlas till fjärrvärme. Istället måste man först tappa av ånga från processen. För att anpassa OKGs produktion till fjärrvärmeförsörjning och att ekonomiskt kunna motivera nödvändiga ombyggnader och installationer, behövs en närliggande storstad med minst 100 000 invånare. Det finns andra aktiviteter som skulle kunna utnyttja energin, exempelvis olika slags odlingar. Men sådan verksamhet ligger långt ifrån OKGs kärnverksamhet. Vintertid tränar kanotister i det uppvärmda vattnet och på sommaren utnyttjas det varma vattnet för bad.
Vilka anläggningar finns vid OKG förutom reaktorerna O1, O2 och O3? Kylvattenanläggning Kylvatten är en nödvändig förutsättning för att driva ett kärnkraftverk. Kylvattnet tas från havet, in i anläggningarna till kondensorn för att kyla ner ångan och återförs därefter till havet. Kylvattnet går i ett separat system och kommer aldrig i kontakt med den radioaktiva ångan. Kylvattnet från alla tre reaktorerna släpps tillbaka ut i havet i den närliggande Hamnefjärden. Anläggningar för radioaktivt avfall Driftblockens avfallsanläggningar Driftblockens avfallshantering består av system för att ta hand om radioaktiva avgaser och behandla vätskeformigt avfall. De radioaktiva gaserna passerar genom sandfilter, så att de kortlivade nukliderna hinner klinga av. Gaserna filtreras sedan genom kolfilter, innan de släpps ut via anläggningens ventilationsskorsten. På O3s avgassystem finns även så kallade rekombinatorer som rekombinerar (omvandlar) syre och väte till vatten. Detta minskar avgasmängden och de radioaktiva utsläppen till luft väsentligt. OKG planerar att installera rekombinatorer även på O1 och O2. Allt vatten från kontrollerade områden renas i driftblockens avfallsanläggningar. Reningen är fokuserad på radioaktivitet och består av filtrering kompletterad med jonbyte (elektriskt laddade atomer fångas upp). Målet är att rena vattnet så långt att det kan återföras in i systemen. Det radioaktiva avfall (filtermassor) som uppstår i samband med reningen slutförvaras i betongbehållare. För O1 och O2 finns en gemensam avfallsanläggning medan O3 har en egen. HLA - Hanteringsbyggnad för lågaktivt avfall Anläggningen HLA är anpassad för att kunna ta hand om radioaktivt nedsmutsad utrustning och lågaktivt avfall (se www.okg.se/Miljö/Avfall). Hanteringsytan är cirka 1700 m2 och utgör kontrollerat område. Här finns utrymmen för kompaktering av sopor, vägning och nuklidspecifik mätning av färdiga avfallskollin samt oljerening. I HLA finns en spolcell för rengöring av utrustning som är kontaminerad. Därigenom kan utrustningen friklassas och återanvändas alternativt användas inom kontrollerat område. LLA – Lagringsbyggnader för lågaktivt avfall LLA1 och LLA2 är två byggnader som används för lagring av lågaktivt avfall (se www.okg.se/Miljö/Avfall) dels inför behandling i HLA och dels för slutlig deponering eller annat omhändertagande. Lagringsytorna uppgår till cirka 450 m2 respektive 525 m2. LLA3 är ett större lagringsutrymme på cirka 1400 m2. Här mellanlagras antingen färdigbehandlat lågaktivt skrot i containers inför markdeponering, större emballerade komponenter inför friklassning (återanvändning som icke radioaktivt material) eller material för deponering i SFR (slutförvaret utanför Forsmark). (Se www.skb.se/.) BFA – Bergförråd för aktivt avfall BFA är en underjordisk bergrumsanläggning för mellanlagring av radioaktivt avfall som inte är brännbart. BFA är nedsprängt i berget och den minsta bergtäckningen är 20 m och den totala lagringsytan är cirka 5000 m2. Det avfall som lagras här har ingen ytkontamination eftersom det är inneslutet i plåtlådor, ståltankar, betongtankar eller betongkokiller. MLA – Markdeponi för lågaktivt avfall MLA ligger på Simpevarpshalvön och där slutförvaras avfall som innehåller mycket låg radioaktivitet. Avfallet, som består av sopbalar eller containrar, placeras ut direkt på en betongplatta som är cirka 3000 m2. De mellanrum som uppstår fylls med stenmjöl och över alltihop läggs ett lager av stenmjöl som packas hårt. Däröver anläggs sedan ett avancerat tätskikt med bentonitmatta och så kallat plastgeomembran, ovanpå tätskiktet läggs ett dräneringsskikt och allra överst anläggs ytterligare ett en meters skyddsskikt av morän. Eventuellt lakvatten avleds till en geologisk barriär där prover tas. Reservkraftproduktion För
att klara avbrott i elkraftförsörjningen från det yttre stamnätet
finns reservkraft till alla reaktorblock. Reservkraften produceras i
två gasturbinaggregat och tio diesel- Gasturbinanläggningen används även i vissa akuta situationer för att leverera spets- och reservkraft för att säkra elförsörjningen i det svenska stamnätet. Hamnen Simpevarps hamn är en del i det svenska transportsystemet för kärnbränsle och radioaktivt avfall. Den är hemmahamn för SKBs fartyg M/S Sigyn (www.skb.se/) och är en naturlig djuphamn utan småöar i närheten. Hamnen är inte allmän och det är i stort sett bara M/S Sigyn som trafikerar den. VGB - Vätgasfabrik För att minska riskerna, förenkla hantering och transport av vätgas, har OKG en egen vätgasfabrik. Vätgas används för att undvika korrosion (rost) i O2s reaktorsystem. Vätgas används också som kylmedel i generatorerna. Dekontaminering Dekontamineringsanläggningen finns i den centrala serviceverkstaden, CSV. Där tas ämnen tas bort från radioaktivt nedsmutsade komponenter, verktyg och utrustning. Dessa kan därefter återanvändas inom kontrollerat område eller användas fritt var som helst. Dekontaminering sker genom högtryckstvätt, blästring eller kemisk- och elektrolytisk rengöring (lösning som sönderdelar aktiva ämnen med hjälp av elektrisk ström). Syftet med dekontaminering är att minska dosbelastningen hos servicepersonal vid reparationer och provningar. Miljöstation På miljöstationen på Simpevarpshalvön sorteras och mellanlagras både farligt och konventionellt avfall från OKGs och CLABs verksamheter. Totalt sorteras avfallet i cirka 35 olika fraktioner. Huvuddelen av avfallet skickas vidare till återvinningsföretag. En liten del går till kommunal deponi, det brännbara avfallet till värmeverk för energiutvinning och matavfall komposteras. NVO – Vattenproduktion OKG producerar sitt eget dricks- och processvatten. Råvattnet hämtas från sjön Götemaren. OKG har även en reservvattentäkt i händelse av att Götemarens vatten blir obrukbart eller att det blir ett fel på överledningen. Det
inkommande råvattnet behandlas till dricksvatten i en gemensam vatten- SAN – Anläggning för rening av avloppsvatten Avloppsreningsanläggningen på Simpevarpshalvön är dimensionerad för 1900 personer Under normal drift är cirka 1100 personer verksamma i Simpevarp. Avloppsvattnet genomgår både mekanisk, biologisk och kemisk rening innan det leds av till Hamnefjärden. Tvättstugan På OKG finns en central tvättstuga där handdukar, overaller, skoskydd och stövlar från kontrollerade områden tvättas. I tvättstugan används ett fosforfattigt tvättmedel, tvättförstärkare samt blek- och mjukmedel. BLM – Bläster- och målningsstation Här utförs högkvalitativa målnings- och blästringsarbeten på stora komponenter. Färgerna som används vid OKG är huvudsakligen epoxifärger. Förbrukad blästersand används som utfyllnadsmaterial på Oskarshamns kommuns deponi Storskogen. CMV – Central mekanisk verkstad I CMV finns fyra maskinbearbetningsplatser. Den totala verkstadsytan är 730 m2. Här finns också en transportcentral bestående av kontor och tvätthallar där egna och inhyrda fordon tvättas. CSV – Central serviceverkstad I CSV finns 20 maskinbearbetningsplatser. Verkstadsytan uppgår till 2010 m2 och innefattar en aktiv mekanisk verkstad, montageverkstäder, en svetsverkstad, en mekverkstad samt en maskinverkstad. I CSV-byggnaden finns dessutom lokaler för pumpservice, drivdonsservice, dekontaminering, kemikalie- och oljeförråd samt ett aktivt förråd för renoverade pumpar och ventiler. Oljelager och distributionsanläggning för olja OKG förvarar olja på Simpevarpshalvön i två 6000 m3 cisterner och i ett antal mindre tankar. Oljan används bland annat för drift av de olika reservkraftaggregaten. Här finns också en egen pumpstation för diesel och bensin till egna arbetsmaskiner och fordon. Kraftledningar och ställverk Huvudställverket (SVP) har till uppgift att föra ut den el som produceras till det svenska stamnätet. Detta sker via fyra 400 kV-linjer och fyra 130 kV-linjer. OKG har också ett regionalt 130 kV-ställverk (KYB) som försörjer kärnkraftblocken och övriga anläggningar med elkraft. Brandstation och brandövningsplats OKG har ett avtal med Räddningstjänsten i Oskarshamn som har en brandstyrka placerad i Simpevarp dygnet runt. Räddningstjänsten i Simpevarp har utrustning för att hantera alla typer av kemiska utsläpp, här finns länsar för att samla upp oljeutsläpp och man har en stor skumkapacitet för att klara av en brand i förrådstankar med dieselolja. Vid Simpevarp finns högsta skyddsnivå för miljöolycka och skydd för människa. På Simpevarpshalvön finns ett inhägnat område som används som brandövningsplats. Här genomförs släckningsövningar för all personal på OKG, SKB, Securitas och M/S Sigyn. Det finns också en rökkammare som ibland används vid räddningstjänstens egna övningar. Normalt övas rökdykning vid anläggningen i Oskarshamn. Kontorsbyggnader, restaurang och hotell m m OKG har ett antal kontorsbyggnader utspridda på halvön. Här finns också två personalrestauranger, hotellverksamhet samt Söråbyn som omfattar 41 hus med plats för cirka 180 tillfälligt boende. OKG förvaltar även ett antal andra byggnader på Simpevarpshalvön, Ävrö, Hålö och Långö. Det är förrådsbyggnader, skyddsrum, läkarmottagning m m. Byggnaderna på Ävrö hyrs ut till OKG-anställda. Meteorologimast Om ett eventuellt haveri skulle inträffa är det nödvändigt att ha tillgång till meteorologiska data för att kunna förutsäga utsläppsområde och spridning. Enligt SSIs (Statens Strålskyddsinstitut) föreskrifter krävs kontinuerlig registrering av dessa data. Mätning sker på fyra nivåer: 2 m, 25 m, 70 m och 100 m. Mätvärdena hanteras som tiominuters medelvärden och skickas till alla reaktorblocken.
Påverkas driften vid ett större oljeutsläpp till havs? Vattnet till O1 och O2 tas in genom två gemensamma ytvattenintag. Utanför kylvattenintaget finns dubbla länsar för att förhindra eventuell olja att nå intagsbassängen. Luckor, nedsänkta till 1 m djup, förhindrar också att olja tar sig in i intagsbassängen. Dessa luckor kan stängas helt om det ändå finns risk att få in olja i systemet. Kylvattnet till O3 tas in genom ett djupvattenintag på 18 m djup. För att eliminera problem med tjockolja har intaget försetts med tak. Från intaget leds kylvattnet genom en bergtunnel till en intagsbassäng. Vid intagsbassängen finns skumbalkar för att förhindra flytande föroreningar att komma in.
Hur kontrolleras omgivningen kring Simpevarp? Omgivningarna kring Simpevarp är ett av de mest miljökontrollerade områdena i Sverige. Förutom den lagstadgade egenkontrollen och villkor för utsläpp enligt miljöbalken och strålskyddslagen, ansvarar OKG för en biologisk recipientkontroll samt radiologiska omgivningskontroller. Dessutom genomför SKB mycket omfattande och detaljerade undersökningar i Simpevarpsregionen inför en eventuellt framtida byggnation av ett djupförvar för radioaktivt avfall. Biologisk recipientkontroll Kontrollprogrammet innebär att kylvattnets påverkansområde i havet undersöks och jämförs mot ett referensområde nära Valdemarsvik. På uppdrag av OKG undersöker Fiskeriverket temperaturer, vattnets fysikaliska och kemiska egenskaper, fiskbeståndets storlek, sammansättning och hälsa samt bottenfauna och alger. Dessa kontroller har regelbundet utförts sedan 1962. Radiologisk omgivningskontroll I omgivningarna kring Simpevarp finns 25 st dosimetrar (mätare som mäter mottagen dos från strålning) utplacerade som läses av varje kvartal. Dessutom genomförs en radioekologisk omgivningskontroll där prover tas på ett stort antal växt- och djurarter. Kontrollerna genomförs dels enligt ett årligt ordinarie program och dels görs ett intensivprogram vart fjärde år med ytterligare provtagningspunkter. Statens strålskyddsinstitut (SSI) gör egna stickprovskontroller av det provtagna materialet för att kontrollera OKGs egenkontroll.
I samband med modernisering av de svenska kärnkraftverken har frågan om hur reaktorernas interna delar ska tas om hand blivit aktuell. På OKG har mellanlagring i stål- och betongtankar respektive s k skruvlockskokiller etablerats som rutin eftersom de skrotkassetter som är avsedda för mellanlagring i CLAB är dåligt anpassade för andra typer av reaktordelar än styrstavar. De övriga svenska kärnkraftverken har inte samma lagringsmöjlighet och kan därför ha intresse av att använda OKGs anläggning. BFA är en väl etablerad verksamhet med separat anläggningskontroll, regelbunden provtagning och uppsamling av bergdränage. Samtliga s k skepp (bergtunnlar) är försedda med vattentätt betonggolv med sargar och separata golvbrunnar som avleds till en uppsamlingstank. Miljökonsekvenserna av att BFA blir en gemensam lagringsplats för alla svenska kärnkraftverk är minimala. Verksamheten medför inga utsläpp och är endast ett tillfälligt lager. Alternativet att spränga ut ett nytt bergrum eller bygga en ovanjordsbyggnad på annan plats, bedöms utgöra mycket större påverkan på miljön.
MLA ligger på Simpevarpshalvön och där slutförvaras avfall som innehåller mycket låg radioaktivitet. Avfallet, som består av sopbalar eller containrar, placeras ut direkt på en betongplatta som är cirka 3000 m2. De mellanrum som uppstår fylls med stenmjöl och över alltihop läggs ett lager av stenmjöl som packas hårt. Däröver anläggs sedan ett avancerat tätskikt med bentonitmatta och så kallat plastgeomembran, ovanpå tätskiktet läggs ett dräneringsskikt och allra överst anläggs ytterligare ett en meters skyddsskikt av morän. Eventuellt lakvatten avleds till en geologisk barriär där prover tas. Radioaktiviteten i det avfall som markdeponeras avklingar på ca 50 år och därefter kan förvaret liknas vid en konventionell deponi. Den förväntade utsläppsbilden är nollutsläpp till minst år 2075.
Kan plutonium spridas i omgivningen? OKG mäter alla radioaktiva utsläpp och beräknar med hjälp av detta den dos de mest utsatta människorna i omgivningen tar emot. I den mycket låga stråldos, 0,0004 mSv *), som registrerades från OKG år 2002 ingår även påverkan från plutonium. Plutoniumets andel av det totala dosbidraget är bara någon tiotusendel. De utsläppta mängderna av plutonium till vatten är endast ett tiotal mikrogram per år. Denna lilla mängd kan inte orsaka någon förgiftning. *) Som jämförelse är dosen som vi alla får från den naturliga bakgrundsstrålningen ca 1 mSv/år.
Vilket är viktigast – säkerheten eller miljön? Säkerheten sätts alltid främst och det innebär vanligen ingen konflikt med miljöfrågor. I några fall får man dock acceptera en ökad miljöpåverkan på grund av säkerhetskrav. Exempelvis finns krav från Statens Kärnkraftinspektion (SKI) som säger att det måste finnas reservkraft som står driftklar för att få starta en kärnkraftanläggning. Reservkraften ska också klara avbrott i elkraftförsörjningen från det yttre stamnätet så att det alltid finns reservkraft till alla reaktorblock. SKI ställer också krav på periodisk funktionskontroll. Reservkraften produceras i två gasturbinaggregat samt tio dieselaggregat, och dessa drivs med eldningsolja. All drift och kontinuerlig provning medför avgasutsläpp till luften. Ett annat fall då miljökonflikt uppstår är vid de sällsynta tillfällen då Svenska Kraftnät beordrar OKG att leverera spetskraft med gasturbinerna för att säkra elförsörjningen i det svenska stamnätet. Vid OKG målas många golv och ytor med epoxyfärger för att anläggningarna ska vara lättstädade och inte bli nedsmutsade med radioaktiva partiklar. Epoxyfärger innehåller lösningsmedel. För närvarande finns ingen färg som är bättre ur miljösynpunkt och som samtidigt klarar OKGs krav.
Publicerat den 9 juli 2004 |