Försvarsnivåer

Dessa nivåer handlar om att konstruera och driva kärnkraftsanläggningar med bästa möjliga skydd mot tekniska fel, mänskliga fel, okontrollerbara yttre händelser som brand, jordbävningar, blixtnedslag, sabotage med mera. Principen omfattar säkerhet på fem olika nivåer. Dessa fungerar ungefär som barriärerna – om den ena sviktar så upprätthålls säkerheten av den andra.

 

Anläggningens konstruktion måste vara bra och noga kontrollerad, personalen välutbildad och arbetsrutinerna för drift och underhåll måste fungera.

 

Hit hör också alla de kontrollåtgärder och säkerhetsanalyser som genomförs under anläggningens livstid och också sådana fysikaliska grunder som att reaktorn är självstabiliserande och inte kan "skena".

 

Denna nivån ska förhindra att haverisituationer kan uppstå när fel inträffar trots de åtgärder man vidtagit på den förebyggande sidan. Regler- och skyddssystem samt övervakning och tillståndskontroll upptäcker störningar och fel innan de leder till haverier.

 

Nivån omfattar tekniska säkerhetsfunktioner som ser till att kärnbränslet inte överhettas och att trycket i primärsystemet inte blir för högt.

 

Det finns i regel flera säkerhetssystem för varje uppgift och de olika systemen ska bygga på olika fysikaliska principer, så kallad diversifiering, så att inte alla kan drabbas av samma fel.

 

Alla viktiga säkerhetssystem är dessutom alltid dubbla eller flerdubbla för samma system, vilket kallas för redundans.

 

De redundant parallella systemen placeras i olika utrymmen helt skilda från varandra, så kallad separation. På så sätt undviks att till exempel en brand på ett ställe slår ut flera säkerhetssystem.

 

Denna nivån innebär kontroll över och begränsning av förhållanden som kan uppkomma vid svåra haverier. Med det menas åtgärder för att hålla de radioaktiva ämnena under kontroll även om alla andra säkerhetssystem misslyckats och härden havererar. Det finns förberedda tekniska åtgärder och en effektiv haverihantering vid anläggningen.

 

Detta sker genom effektiv samverkan med ansvariga myndigheter för skydd av omgivningen. Åtgärder kan exempelvis vara att larma befolkningen eller evakuera.

 

Reaktorinneslutningen är det viktigaste konsekvenslindrande systemet och fungerar helt passivt, det vill säga det stängs helt av mot omgivningen med hjälp av skalventiler, utan att några människor eller maskiner behöver träda i funktion.

 

Denna regel är specifik för svenska kokvattenreaktorer. Redan på konstruktionsstadiet har man identifierat en rad haverisituationer som kan inträffa. Dessa har man analyserat för att se vilka åtgärder som måste vidtas inom de första 30 minuterna för att undvika utsläpp av radioaktiva ämnen. Sedan har man automatiserat dessa i systemet. Detta ger kontrollsrumsoperatörerna tid att överblicka situationen innan de börjar vidta nödvändiga manuella åtgärder.

 

 

Utskriven den 4 februari 2012