|
Riktlinjer för reaktorsäkerhet
Kärnkraftverk måste vara konstruerade så att radioaktiva ämnen inte kan komma ut på ett okontrollerbart sätt. Även vid ett stort haveri ska reaktorinneslutningen hållas intakt och det ska gå att uppnå ett stabilt sluttillstånd där den skadade härden hålls kyld och vattentäckt.
Reaktorsäkerheten bygger på följande principer:
- Barriärsystemet
- Försvarsnivåer
Barriärsystemet
Flera olika barriärer mot omgivningen omger de radioaktiva klyvningsprodukterna:
Första barriären är själva bränslet, uranoxiden, ett keramiskt, icke vattenlösligt ämne med hög smältpunkt (cirka 2 800 °C). Kristallerna i bränslet har god förmåga att binda klyvningsprodukterna.
Andra barriären är de rör av zirkaloy (en zirkoniumlegering) som utgör bränslets kapsling.
Tredje barriären är reaktortanken med tillhörande rörsystem, det så kallade primärsystemet. Reaktortanken är gjord av tjockt stål.
Fjärde barriären är reaktorinneslutningen, som består av tjock betong med ingjuten gastät stålplåt i betongen. Reaktorbyggnaden ska vara intakt även om bränslet börjar smälta. Här ryms även vattenbassäng och sprinklers för kylning. Här finns också ledningar till ett haverifilter (ett så kallat RAMA-filter) i en separat byggnad som kan ta hand om 99,9 procent av radioaktiviteten om en olycka skulle inträffa. Radioaktivt material ska alltså inte kunna spridas till omgivningen ens om de inre barriärena brutits vid ett haveri.
Femte barriären är reaktorbyggnaden som även den kan klara stora påfrestningar, såsom flygplanskrascher, jordbävningar och översvämningar.
För att hålla de båda innersta barriärerna intakta är det viktigt att alltid kunna kyla härden med vatten. Därför har reaktorn utrustats med extra kylsystem. För att hålla reaktortanken och inneslutningen intakt måste dessa även skyddas mot för högt tryck. Detta sker genom trycknedtagningssystem och tryckavlastningssystem.
Sidan uppdaterad den 25 oktober 2011
Utskriven den 4 februari 2012
|